Mats Thorslund: Han bryr sig om de allra äldsta

En krympande omsorgsapparat ska ta hand om ett växande antal äldre. Hur ska det gå till? Det frågar sig Mats Thorslund och efterfrågar en plan från våra politiker. Under tiden försöker han ta reda på hur vi ska leva för att få en så lång "golfspelarålder" som möjligt.

Bild på Mats Thorslund "Trösklarna kan ni väl bort när ni ändå håller på?"

Det var under renoveringen av lägenheten som Mats Thorslund redan för tio år sedan - färgad av sina erfarenheter från äldreforskningen - försökte planera för sin egen ålderdom. Men den yngre hantverkaren hade en annan inställning.

– Inte ska du väl sätta en fot i graven redan? Vi kommer tillbaka och tar bort trösklarna när det behövs.

Och så fick det bli. Att tänka på sin ålderdom är nog något som de flesta av oss vill undvika så länge det går. Men för Mats Thorslund har frågan om äldres livssituation varit aktuell åtminstone de senaste 20 åren, sedan han fick en professur i socialt arbete med särskild inriktning mot äldre människor vid Stockholms universitet. Sedan dess har han bland annat varit med och startat Aging Research Center, ett samarbete mellan Stockholms universitet och Karolinska Institutet, där han sedan tio år tillbaka innehar en professur. Att Europa utsett år 2012 till så kallat äldreår verkar inte ha förändrat så mycket.

– Hos oss är det äldreår varje år, säger Mats Thorslund.

Målet med äldreåret är att "öka medvetenheten om att äldre människors insatser är en samhällsinvestering och en tillgång". Kan det möjligen vara formulerat av en 40-talist?

– Ja, intresset för äldres livssituation har ökat väsentligt på senare tid och det kan nog delvis hänga ihop med att 40-talistgenerationen, som fortfarande till stora delar driver samhällsutvecklingen, hela tiden intresserar sig för "sina" problem. Och nu närmar sig min generation ålderdomen. Våra föräldrar tillhör också den första generationen som blivit riktigt gammal - vi har på så vis fått uppleva att det inte bara är positivt att åldras, säger han.

När Mats Thorslund började intressera sig för äldreforskning var området "obeforskat". Idag finns ett helt annat sug efter forskningsresultat om äldre människors levnadsförhållanden, menar han. Det hänger inte bara ihop med att 40-talisterna är mer engagerade i frågan, utan också med att andelen äldre i samhället stadigt ökar.

– I EU har det lett till att frågan om äldres omsorg rankats i klass med klimatfrågan, säger han.

Det är tack vare förbättrad sjukvård och förbättrade levnadsvillkor som alltfler i Europa uppnår en hög ålder. Men samtidigt som de äldre har blivit fler, så har de som ska ta hand om dem snarare blivit färre.

– År 1970 fanns det i Sverige 25 personer i yrkesaktiv ålder per individ äldre än 80 år. Idag har den siffran halverats till 12 och år 2040 beräknas den vara nere på 7 personer i yrkesaktiv ålder per person äldre än 80 år, säger Mats Thorslund.

Bristen på arbetskraft i vården är redan idag ett problem och det kommer att bli värre, menar han.

– För att vi ska kunna anpassa oss till de stora demografiska förändringar som nu sker behövs en plan. Den saknas idag, säger Mats Thorslund.

I sin roll som forskningsledare vid Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum deltar han regelbundet i utvärderingar av äldreomsorgen och har på så vis en god insyn i hur den sköts. Med dessa insikter har också ett engagemang kommit. Mats Thorslund är en flitig debattör i media där han för de äldres talan. Den röda tråden är att mer resurser krävs om vi vill uppfylla ambitionerna.

– Lagstiftningen om hur äldreomsorgen ska skötas är mycket ambitiös i Sverige. Men i praktiken har vi svårt att leva upp till den. En viktig orsak är för låg bemanning på många äldreboenden, säger han.

Det påverkar även ledarskapet, menar Mats Thorslund.

– En chef inom äldreomsorgen är idag chef över i snitt 50 personer. Det gör att många i praktiken arbetar chefslöst och att sämre förhållningssätt i arbetet lättare får fäste, säger han.

Även antalet äldreboendeplatser har blivit färre. Två av tre av de totalt cirka 90 000 äldreboendeplatser som finns idag upptas dessutom av den växande andel äldre som lider av demens. Antalet platser för övriga äldre som är i behov av särskilt boende minskar.

– Att bemanna äldreomsorgen blir en stor framtida utmaning. Barn och andra kommer sannolikt att få ett ökat ansvar för sina anhörigas välmående i framtiden. På 1970-talet fick man stadsbidrag om man vid ett villabygge anpassade den för generationsboende. Kanske kommer detta att bli aktuellt igen? funderar Mats Thorslund.

Något svindlande blir det när man betänker att så många som hälften av alla som föds idag förväntas uppnå en ålder av 100 år.

– Man kan fråga sig om det bara är en framgång att så många blir så gamla. Även personer med demens lever idag längre. Är det önskvärt? undrar Mats Thorslund retoriskt.

Med en pappa som hade Alzheimers sjukdom fram till sin död och en nu 95- årig mamma med "ett klart huvud instängt i en icke-fungerande kropp" vet Mats Thorslund vad han pratar om. Men visst håller han med om att både den fysiska och psykiska hälsan är betydligt bättre hos dagens pensionärer jämfört med tidigare generationers.

– Det stämmer att vi fått en ny "golfspelarålder" efter uppväxtåldern och förvärvsåldern. Många av oss kan njuta av 10-15 friska, arbetsfria år efter pensionen - den så kallade tredje åldern. Men vi har också fått en ny fjärde ålder som det inte talas lika mycket om, säger Mats Thorslund.

Den fjärde åldern är enligt Mats Thorslund de sista åren innan döden.

– I genomsnitt lever dagens äldre mellan 2-5 år som multisjuka innan de dör. Det vi alla önskar är ju att leva ett gott och långt liv och sedan dö fort. Men så ser det sällan ut idag, säger han.

Så hur kan man få den tredje åldern att bli så lång som möjligt och den fjärde åldern så kort som möjligt?

Mats Thorslund har inget klart svar på frågan. Men det är hur hälsotrender förändras och varför som intresserat honom genom åren som forskare. Som socialgerontolog har han studerat hur sociala förhållanden påverkar åldrandet och livet som äldre. I senare studier har den medicinska forskningen och forskning om hur livsstilen hänger ihop med hälsan alltmer integrerats med samhällsforskningen, som hur till exempel socialklass påverkar hälsan.

– För att få en bild av vad om påverkar ålderdomen ställer vi numera inte bara frågor om livsstil och bakgrund utan inkluderar även DNA-prov och mått på personlighet i studierna, säger han.

En fråga som engagerat Mats Thorslund länge är den om varför kvinnor - som generellt är sjukare än män - ändå lever längre. Denna skillnad i förväntad överlevnad mellan könen har uppmätts ända sedan 1700-talet men ökade drastiskt och plötsligt på 1960-talet för att på senare år börja minska något igen. En förklaring till detta mönster saknas dock.

– Varför lever kvinnor längre? Jag kan fortfarande vakna mitt i natten och fundera över detta, säger Mats Thorslund och manifesterar därmed frågvisheten som en viktig drivkraft till att ägna sig åt forskning.

Under vårt samtal verkar Mats Thorslund ibland lika intresserad av att ställa frågorna som att ta reda på svaren. Jag anar en ödmjukhet inför att ett klart svar inte alltid står att finna och det finns flera sätt att se på det mesta. Det för oss åter till ursprungsdiskussionen om hur mycket man egentligen ska planera för sin egen ålderdom. När det var dags för renovering av huset på Gotland ville Mats Thorslund slå ut alla väggar för att få en stor och rymlig nedervåning. Men då var det den lite äldre hantverkaren som påminde honom om ålderns höst: Om du lägger alla sovrum på övervåningen - var ska du då bo när du bryter lårbenshalsen?

Idag finns ett sovrum på entréplan. Och Mats Thorslund fortsätter att tänka på sitt eget och allas vårt åldrande.

Kort om Mats Thorslund

Namn: Mats Thorslund

Titel: Professor i socialgerontologi vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, förlagd till Aging Research Center, ett samarbete mellan Stockholms universitet och Karolinska Institutet

Ålder: 67

Familj: Fru, tre barn, fem barnbarn

Så kopplar jag av: Med fårskötsel på vår gård på Gotland och all möjlig jakt. Spelar även rockmusik på gitarr och munspel i ett garageband, senast på Demensförbundets anhörigdag

Motto: Om jag ändå ska göra något är det lika bra att göra det bra

Favoritmusik: Rockmusik som Honky Tonk Women av The Rolling Stones och Bob Dylans Knockin on Heavens Door. Det är nu 40 år gammal musik - som jag hoppas få höra på min generations äldreboenden i framtiden

Text: Cecilia Odlind, publicerad i tidskriften Medicinsk Vetenskap nr 3 2012

Länkar

GeriatrikPersonporträttProfessorÅldrande